Affischen arbetar med ett dramatiskt och nästan surrealistiskt bildspråk där en enda, djupt blå form dominerar motivet – ett utskuret fönster som samtidigt är format som det karakteristiska järnprydet på en gondols förstäv, la ferro da prua. Genom detta symboliska “gondolkikaren” ramas Venedig in som ett utsnitt av en färd genom kanalerna – en subtil men genial detalj som ger motivet ett direkt samband med stadens mest ikoniska transportmedel.
Inuti denna gondolform framträder två av stadens mest igenkännliga element: klockan som slås av bronsfigurerna I Mori på Torre dell’Orologio, och Campanile-tornets gyllene silhuett i bakgrunden. Färgpaletten är reducerad men intensiv – mörkblått vatten och nattljus kontrasterat mot brons, guld och den kraftfulla orangea typografin som bryter ut ur kompositionen. Symboliken förstärker känslan av att Venedig är både tidlöst och mytiskt: klockslagarfigurerna representerar stadens rytm genom århundraden, medan gondolformen knyter motivet till vardagens långsamma, glidande rörelse över vatten.
Det du ser på affischen kan fortfarande upplevas nästan exakt likadant. I Mori slår fortfarande sina klockslag på Torre dell’Orologio vid Markusplatsen, och Campanilen reser sig strax intill som stadens främsta utsiktspunkt – med panoramavyer över lagunen och, vid klart väder, ända till Alperna. Gondolfärder är dessutom lika centrala för Venedig idag som på 1930-talet, och att se Markusplatsens klocktorn resa sig över vattnet från en gondols för är fortfarande en av de mest klassiska vyerna i staden.